Tjädern kan betraktas som en paraplyart, vilket innebär att dess bevarande anses garantera också andra arters fortlevnad. Anledningen till denna funktion är tjäderns behov av stora områden av relativt öppen mogen tallskog i en mosaik med myrstråk som överlappar habitat för ett antal signalarter.

Vuxna tuppar äldre än tre år försvarar revir i anslutning till lek i gammal skog med dominans av tall och är sina revir trogna hela livet. Storleken kan vara upp till 50 hektar. Där den yttersta spetsen av det kilformade reviret är själva spelplatsen.

Tjäderspel och lekplatser ligger ofta i traktens äldsta skogsmiljöer, dels i anslutning till myrflikar i gammal skog, gärna med hällar/upphöjningar, dels i långsamväxande tallskog. Tjäderns lekplatser och hemvisten utgörs av områden med en mosaik av habitat med naturliga stabila vegetationstyper. De bästa tjäderskogarna är typiskt äldre än 60 år med en stamtäthet runt 500 per hektar motsvarande 40 % krontäckning, vilket möjliggör utbredning av sammanhängande områden av blåbärsris. Dominerande trädslag är tall. Tjäder har tyvärr minskat med upp till 70 % i södra Sverige sedan 1970-talet.

Nybro kommun har haft flera fina spelplatser bland annat två stycken som har varit i anslutning till Grytsjöns naturreservat som idag är i stort sett utplånade på grund av alltför hårt ekonomianpassat skogsbruk utan den naturhänsyn som borde tas.

Söder om Smedjeviks naturreservat finns idag en unik naturtyp kvar som har de för tjädern viktiga beståndsdelar. Naturskyddsföreningen i Nybro har därför framfört att naturreservatet Smedjevik bör utökas eller nybildas ett naturreservat för detta unika område samt att ingen avverkning får ske på fastigheterna i området så att området kan återgå till sitt ursprungliga skicka innan kalavverkningarna skedde.